Ola Billgren

Ola Billgren (1940-2001) föddes i Köpenhamn, men var under sitt yrkesliv verksam i Sverige. Han är att betrakta som autodidakt, även om han innanför hemmets väggar fick skolning av de välrenommerade föräldrarna Hans och Grete Billgren.

   Ola Billgrens konstnärskap var mångfacetterat och innefattade en lång rad olika genrer och tekniker, däribland grafik, olja, akvarell, blandtekniker, foto, film och scenografi. Inte sällan experimenterade han med flera tekniker i ett och samma verk. Billgrens ansatser sträckte sig emellertid även bortom penslar, dukar och tryckplåtar – han var i perioder även verksam som författare och kulturskribent. Redan vid 13-års ålder presenterade han de första akvarellerna och tuschteckningarna på den lokala scenen i Österlen, dit familjen flyttat under 1940. Efter att ha dragit sitt flyttlass till studentstaden Lund 1960 övergav Ola Billgren till viss del den abstrakta expressionismen, till förmån för ett mer fotorealistiskt uttryck. På sätt och vis övergav han därmed den starkast gångbara trenden i konstvärlden för att istället ge sig ut på obruten mark. Andra i

samma generation anslöt till kampen mot det strikt abstrakt modernistiska, men valde istället att inspireras av den amerikanska popkonsten som även den betraktades som ”ny realism” när den introducerades i Sverige under 1960-talets början.

   Genombrottet kom 1966 på Galleri Karlsson i Stockholm, där han presenterade sitt måleri. Med tiden fann han en välavvägd balans mellan det fotorealistiska och det abstrakta, vilket resulterade i att han blev accepterad på den postmodernistiska konstscenen och hans verk synnerligen eftertraktade av samlare. I flera landskapsmotiv från tiden syns denna gynnsamma korsbefruktning och konstnärens experimentella utflykter med ljus och färg. Omkring 1970 tillkom flera av Billgrens kanske mest älskade målningar, med skildringar ur hans eget liv, framförallt från somrarna i huset i Skåne där hans närmaste avbildades interiört eller exteriört och i starkt laddade stämningslägen. Utrycksformen var särskilt gynnsam för konstnärens briljans när det kommer till att återge ljusets spel i samklang med de känsloladdade scenerna som presenterades för betraktaren. Beate Sydhoff beskriver uttrycket och de vid tiden ofta återkommande modellerna väl i följande rader:

”Dessa målningar framstår i dag som ett speciellt undersökningsområde i hans konst. Analysen av ljuset blir här en del av en nästan sorgsen ömhetskänsla, ett vemod som blir noteringar av unika ögonblick. Konstnären vet att dessa ögonblick är övergående, och hans position som uttolkare av dem ger honom en roll som måste ha framstått som både lockande och tragisk. Kvinnorna på bilderna verkar många gånger omedvetna om att de skildrats. De blir till modeller som konstnären kan använda för att markera tiden. Det privata skildras således som något allmänt, och vi som betraktar målningen kan göra det utan att känna att vi bryter mot integriteten i bilden.”.

   Först under 80-talets slut återgick han till att återge urbana miljöer, gärna i form av stora stadslandskap, som emellertid framställdes med samma impressionistiska touch som vi känner från 60-talets landskap. Ola Billgrens realism uppvisar såväl konsthistoriska som litterära referenser, bland annat tydliga i konstnärens egna texter där exempelvis den nederländske 1600-talskonstnären Vermeer van Delft omnämns. Tankegångar kring spelet mellan läsare/iakttagare, berättare/mottagare och inneslutandet av flera händelser i samma bild hämtade Billgren bland annat från den italienske filmskaparen Antonioni samt den franske författaren Alain Robbe-Grillet. Billgren laborerade inte sällan med ett dominerande ”huvudnummer” i sina skildringar, vilket vid närmare betraktelse visade sig vara ett villospår då den egentliga handlingen skildrats mer nedtonat i periferin. På det viset kunde konstnären kontrollera verkligheten, eller åtminstone det sättet som betraktaren uppfattade den på.

   Ola Billgrens konstnärskap har satt ett påtagligt avtryck i svensk konsthistoria och har varit betydande för modernismens utveckling i landet. Hans verk finns bland annat representerade på Musée National d'art Moderne Centre George Pompidou i Paris samt Moderna Museet i Stockholm.