Erik Olson

Erik Olson (1901-1986) var yngre bror till Axel Olson och kusin till Waldemar Lorentzon, vilka utgjorde grundstommen i Halmstadgruppen. Efter studier vid Tekniska skolan i Halmstad, for han tillsammans med W. Lorentzon 1924 till Paris, där GAN introducerade dem på skolan Académie Moderne. Som lärare valde Erik Fernand Léger, vilken han dock hade svårt att förstå, då han inte talade särskilt bra franska. Efter träning i den kubistiska skolan, for Erik till Italien, men penningbekymmer tvingade honom tillbaka till Sverige, där han fick tillfälligt arbete som kontorist.

1927 reste han åter till Paris, där han såg sin första surrealistiska utställning, vilken berörde honom starkt. Det skulle emellertid dröja till tidigt 30-tal, innan surrealismen bryter ut i hans bildvärld. Framförallt påverkas han av Chirico, Tanguy och Dali. Under 1940-talet konverterar han till katolicismen och därmed träder en religiös karaktär in i hans bildvärld, för att så under 50-talet återvända mot ungdomstidens kubism och konstruktivism. Olson har utfört ett stort antal offentliga utsmyckningar, bl.a. i form av väggmålningar samt mosaikarbeten. Han är representerad på ett flertal museer i såväl Sverige som utlandet och räknas till en av våra största modernister.