Esaias Thorén (1901-1981) var medlem i Halmstadgruppen tillsammans med Waldemar Lorentzon, Sven Jonson, Stellan Mörner, samt bröderna Axel och Erik Olson. Hans pappa var en skicklig möbelsnickare med intresse inom teater och musik. Inledningsvis präglas Thorén därav och ämnar starta en musikalisk bana, men 1919 upptäcker han så Gösta Adrian Nilssons fascinerande konst och blir så pass inspirerad att han själv fattar penseln. 1923 träffar han Sven Jonson och de bildar konstnärsgruppen De Unga med Axel Olson som lärare. Samtidigt utbildar sig Thorén 1925 vid Carl Wilhelmsons målarskola i Stockholm.

Max Walter Svanberg föddes i Malmö 1912. Den konstnärliga banan inleddes redan vid 17-års ålder som reklammålare i hemstaden som han blev trogen livet ut. Han studerade vid Skånska målarskolan 1931 följt av Otte Skölds målarskola 1933. 1930-talets verk karaktäriseras av ett mer realistiskt uttryckssätt än hans senare produktion och inte minst var blomsterstilleben, men även landskap och porträtt, återkommande motiv. Under 1940-talet utkristalliserades Svanbergs särpräglade uttryckssätt, starkt inspirerat av surrealismen och ett bejakande av det undermedvetnas skapandekraft.

Bertel Bertel Nordström (1884-1967) har minst sagt en blandad produktion bakom sig, avseende såväl motiv som kvalitet. Kustmotiv framförallt från Båstad och Hovs Hallar, blandas med porträtt och sinnliga, ibland närmast bisarra, skildringar av clowner. De mest intressanta verken utgörs emellertid av nattliga vyer över Stockholms vatten, fångade i en palett som domineras av kalla, gröna och framförallt blåa nyanser. Inte sällan figurerar ett mer koloristiskt stilleben på fönsterbrädan i förgrunden, medan staden i fonden färgas av en kall vinternatt som utöver någonting annat andas stillhet och tidlöshet.

Olle Olsson Hagalund (1904-1972) föddes i Hagalund och bodde hela sitt liv i ett hus som hans morfar låtit uppföra 1987 i kåkstaden Hagalund, Solna. Hans konstnärskap bottnade sig till stor del i de intryck och den inspiration han fick i sin lokala omgivning. Hans verk kom till stor del att utgöras av naivistiska skildringar av pittoreska gatupartier och bymiljöer, framställda med detaljrikedom, avstämd kolorit och stundtals med ett lätt humoristiskt inslag. Merparten med just Hagalund som förlaga. Hans första separatutställning gick av stapeln 1938 på legendariska Färg och Form och blev en riktig succé bland såväl kritiker som intresserade spekulanter.