Olle Olsson Hagalund (1904-1972) föddes i Hagalund och bodde hela sitt liv i ett hus som hans morfar låtit uppföra 1987 i kåkstaden Hagalund, Solna. Hans konstnärskap bottnade sig till stor del i de intryck och den inspiration han fick i sin lokala omgivning. Hans verk kom till stor del att utgöras av naivistiska skildringar av pittoreska gatupartier och bymiljöer, framställda med detaljrikedom, avstämd kolorit och stundtals med ett lätt humoristiskt inslag. Merparten med just Hagalund som förlaga. Hans första separatutställning gick av stapeln 1938 på legendariska Färg och Form och blev en riktig succé bland såväl kritiker som intresserade spekulanter. Alla verk såldes, vilket Olle tog med både glädje och sorg, eftersom han upplevde det som ett svårt moment att skiljas från sina tavlor. 1948 började han att arbeta med grafik, som för honom, var ett nytt och spännande arbetsredskap. Härmed hade han möjlighet att nå ut till en större och bredare publik. Hans grafikproduktion blev i slutändan relativt sparsam, det sista grafiska bladet trycktes 1967. Hans känsla för färger och mångsidighet i motivframställandet föranledde att hans blad många gånger skapt levande minnesbilder av det senare rivna Hagalund. När rivningarna av Hagalund påbörjades tog Olle det mycket hårt och slutade snart därefter med måleriet. Endast ett kvarter återstår idag av kåkstaden, däribland Olle Olsson Hagalunds hem som idag fungerar som museum. Olle Olsson Hagalund anses idag vara en av landets främsta naivister och har intagit en betydande plats i konsthistorien.