Bertel Bertel Nordström (1884-1967) har minst sagt en blandad produktion bakom sig, avseende såväl motiv som kvalitet. Kustmotiv framförallt från Båstad och Hovs Hallar, blandas med porträtt och sinnliga, ibland närmast bisarra, skildringar av clowner. De mest intressanta verken utgörs emellertid av nattliga vyer över Stockholms vatten, fångade i en palett som domineras av kalla, gröna och framförallt blåa nyanser. Inte sällan figurerar ett mer koloristiskt stilleben på fönsterbrädan i förgrunden, medan staden i fonden färgas av en kall vinternatt som utöver någonting annat andas stillhet och tidlöshet.

Beroende på hur mottagaren väljer att betrakta dessa motiv så kan de tolkas vara såväl romantiska som melankoliska eller direkt sorgsna. Det prunkande och färgsprakande blomsterstillebenet i den varma inomhusmiljön kan naturligtvis tolkas som livet självt, i kontrast till den kalla och till synes tidlösa tillvaron som förflyter utanför den tunna glasrutan. Vad skulle inträffa om rutan spricker? På något vis är det inte främmande att nämnda symbolik kan få fungera som en påminnelse om livets skörhet.

Stilen i hans konstnärskap kan närmast beskrivas som en modern expressionism, även om en beskrivning i Svenskt Konstnärslexikon gör gällande att det finns en tydlig koppling till den ”…nationellt romantiska linje, som Konstnärsförbundets blåmålare grundlade under 1890-talet…”. Till Nordströms fördel framhålls i samma text emellertid att Stockholmsbilderna genomsyras av ett strängt personligt uttryck färgat av ett genomskinligt djup och en kylig skarp klarhet som saknas hos hans föregångare.

Bertel Bertel Nordströms yrkesbana inleddes som kontorist men efterhand fick han uppdrag som tidningstecknare i såväl Finland som Sverige. Han betraktas ofta som autodidakt även om flera studieresor företogs till bland annat Köpenhamn, Paris, Dresden, München och Venedig.

Nordström är bland annat representerad på Moderna Muséet i Stockholm, Göteborgs Konstmuseum, Malmö Museum, samt i Norrköping och Helsingfors.